Svenska

<p>TÄLTPROJEKTET! Den stora teaterturnén om den svenska arbetarrörelsens historia, som gick genom Sverige under sommaren 1977, har väl undgått få. Ett gigantiskt teaterkoncept, som bara blev möjligt genom gemensamma, solidariska insatser av ett gäng entusiastiska skådespelare, manusförfattare, musiker, filmare och aktivister. </p><p>Här fanns namn som Sven Wollter, Johannes Brost, Eva Remæus, Ninne Olsson, Totta Näslund, Ulf Dageby, bröderna Segerström, Anki Rahlskog, Sonja Lund, Björn Granath och många, många flera.  </p><p>Pjäsen gestaltade hela historien från August Palms första tal i Malmö till Olof Palmes dagar som de själva levde i. Nästan hundra föreställningar blev det, från Luleå i norr till Köpenhamn i söder. De höll på i nära fem månader. Omöjligheten låg i brist på pengar och i logistiken.  </p><p>Men det gick - och det gick bra. Bortåt 100 000 människor kom, såg, lyssnade och förundrades.  </p><p><i>TÄLTBOKEN: Att göra det omöjliga möjligt</i> fångar detta historiska projekt. Främst i bild, men också i text. Det är en bok som vill ge inspiration och hopp i till synes hopplösa tider. Kunde dessa människor, liksom från ingenstans, utan pengar och möjligheter, skapa ett av de största tältteaterprojekten genom tiderna, så borde inget vara omöjligt. Tillsammans går det. <i>TÄLTBOKEN</i> är beviset. </p><p><i>"...grundligt och detaljerat om hur allt började, och hur det genomfördes. (...) </i><i>Tältprojektet var storslaget och unikt och det hade inte varit genomförbart utan det magnifika samarbetet. Denna kollektiva bragd var också en del av magin under föreställningarna. (...) </i>Tältboken<i> är ett viktigt historiskt dokument och författarna hoppas att deras äventyr ska inspirera vår tids u</i><i>nga. Helhetsbetyg: 5 (av 5)." </i>BTJ, Ylva Floreman</p><p><i>"Det är en detaljrik och faktatät prosa vi har att göra med. (...) "Tältbokens" stora behållning är i stället det rika bildmaterialet. Både själva teaterföreställningen, förberedelserna och livet runtomkring är representerat mellan pärmarna. Det är progg- och 70-talspornografi i sin bästa form: gigantiska pilotglasögon, bröstfickor som putar ut av cigarettpaket, inte en bh så långt ögat kan nå. (...) På så vis är "Tältboken" ett beaktansvärt tidsdokument över en tid och en rörelse som bevisade att allt är möjligt - även det omöjliga."</i> Göteborgs-Posten, Linus Kuhlin</p>

Med denna bok hoppas jag kunna ge lust till teaterkonsten. Den är alls inget försök att ge någon storartad överblick över teaterns historia från äldsta tider och framåt, istället vill den ge en viss inblick i hur teatern kunnat vara uttryck för motståndskraft och frihetslängtan under olika tider och förhållanden. Jag gör ett antal nedslag i historien som är högst personliga och tämligen självsvåldiga allt i avsikt att ge levande bilder från livet på scenen. Richard Estreen har hela sitt liv arbetat som lärare i teaterhistoria vid folkhögskolor på olika håll i landet, framför allt Skinnskatteberg och Norrköping.

IMPRO är en handbok om improvisationsteater som teaterkonst, pedagogik och livsstil. Den är indelad i fyra delar ? »status«, »spontanitet«, »att berätta med teater« och »mask och trans«. Keith Johnstone beskriver ett stort antal användbara och stimulerande övningar och tekniker. Resultatet är en idébok som på ett fascinerande sätt utforskar den spontana kreativa processen. »IMPRO är en nyckelknippa. Och det är genialt och ickemoraliserande att beskriva det som sker inom människan som nödvändiga funktioner och försvar, och samtidigt förlösa vår kreativitet när vi öppnar med dessa nycklar.« ur Suzanne Ostens förord »Med stor respekt läser jag nu om IMPRO och förundras över hur unikt och före sin tid han lägger fram sina tankar om den skapande människans vedermödor. Han är en av få teatergurus som verkligen påverkat teatern, först i västvärlden och numera över hela klotet.« ur Martin Geijers förord? »IMPRO är en så rik och stark bok att den nästan känns outtömlig. Man kan komma tillbaka till den gång på gång och ständigt hitta nya infallsvinklar.« Kent Hägglund, kulturskribent och lektor i drama Keith Johnstone, född 1933, är en brittisk regissör, dramatiker och pedagog. Efter några år som lärare och dramatiker tog han över manusavdelningen på Royal Court Theatre i London i slutet på 1950-talet. Där kom han att spela en avgörande roll för den nya framväxande dramatiken ? som blev en viktig del av de anti-auktoritära och kreativa kulturella strömningarna som dominerade under kommande decennier. Johnstone började då också skapa en mängd olika övningar och ?games? på Royal Courts teaterstudio för att bejaka spontanitet och historieberättande improvisationer hos både dramatiker och skådespelare. På 1960-talet grundade han teatergruppen The Theatre Machine, som gav improviserade föreställningar och turnerade runtom i Europa. På 1970-talet flyttade Keith Johnstone till Kanada där han arbetade som var teater- och dramalärare på University of Calgary och grundade the Loose Moose Theatre. Johnstone har publicerat två böcker om improvisationsteater: Impro från 1979 och Impro for Storytellers från 1999. Även om hans namn främst förknippas med Teatersport är hans inflytande på dramatiker, skådespelare och pedagoger, inte minst i Sverige, närmast oöverskådligt. IMPROVISATIONSSTUDION Improvisationsstudion Förlag ger ut böcker om improvisationsteater ? både svenska och internationella i svensk översättning. Impro - improvisation and the theatre av Keith Johnstone är förlagets första publikation. Förlaget är en del av Improvisationsstudion, som ger underhållning och utbildning inom teater och improvisationsteater. Studion utgår från teaterns arbetsmetoder med skådespelarträning, sceniskt berättande och improvisationsteater.

<p>Den kunskapsbildning som föds via våra sinnen och känslor kallar vi för estetisk kunskap. Den kunskap som vi endast läser oss till, den intellektuella, är inte förankrad i vårt hjärta med samma djup och har därför inte samma förmåga att beröra. Vi behöver kombinera hjärta och hjärna för att bry oss om varandra i livet och på scenen i empatisk kommunikation. Denna kunskap är ett nödvändigt komplement till livet av i dag. </p><p>Pedagoger, regissörer, musiker, sångare och skådespelare får i Scenkonst förslag på övningar och handfasta tips och råd om hur vi kan utveckla och fördjupa vår passion för olika scenkonstformer. Att få oss att tala, sjunga och agera med vår egen röst och ställa oss själva till förfogande för vårt berättande har blivit ett signum för Gunilla Gårdfeldts arbete under många år. Även den som har sin yrkesidentitet någon annanstans än på det konstnärliga området, kanske som chef, kan i Scenkonst hitta angelägna tankar om ledarskap och om hur man stärker sin personliga kommunikation med sin omgivning. </p><p>Gunilla Gårdfeldt är professor emerita i scenisk / musikalisk kommunikation och dramatik, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet. Hon har parallellt med eget artisteri som skådespelare, sångare och regissör utvecklat och översatt den Stanislavskij-inspirerade teatermetod som brukar gå under benämningen The Method till en interpretationsmetod för sångare och musiker. </p><p>Ur innehållet: </p><p>Skådespelaren i rollen<br/>Personlig kommunikation<br/>Opera och klassisk sång<br/>Kammarmusik<br/>Improvisation ett mångfacetterat begrepp<br/>Barnteater, musikdramatik och klassisk konsert<br/>Gunillas lista över aktiva verb<br/>Dramaturgisk helhet </p><p><i>"När jag först fick Gunilla Gårdfeldts bok om scenkonst i min hand undrade jag om det överhuvudtaget är möjligt att beskriva ett så komplicerat utvecklingsarbete som skådespelarens. Och jo, det är det. Med sin stora erfarenhet som lärare i scenframställning har Gårdfeldt författat en detaljerad instruktion för improvisationslektioner som jag nästan tycker att man skulle kunna följa i detalj om man vore teaterlärare Den som är nyfiken på teaterprocessen kommer säkert att finna läsningen av denna gedigna bok spännande."</i> Lena Nordin, Tidskriften Opera</p>

Här tar Martin Tegen sig an Shakspere ifrån Stratford-on-Avon. Går igenom de få dokument som finns om denne man, född 1564 som son till en hanverkare. Han gifter sig tidigt, får tre barn innan han ger sig av till London. Första dokument om honom i sammanhang med teater är från 1595, då medlem av Chamberlain's Men. Men han vistas också i Stratford. 1597 köper han det näst största huset där, New Place, med stor trädgård. Han investerar i tomter, jordbruksprodukter och annat. Med tanke på alla stora kända affärer där pekar det mot ganska mycket närvaro i Stratford. Hur kunde han bli så förmögen? I testamentet 1616 talas om "alla mina lador, stall, fruktodlingar, marker, arrenden och arvegods". Hans testamente finns med här.

<p>"Ibland drabbas jag av en irriterande tanke: att våra valda ombud i de svenska parlamenten och i den svällande byråkratin är blinda inför konstens möjligheter och kulturens egen kraft."</p><p>I <i>Slutspel</i> ser Ronnie Hallgren tillbaka och reflekterar över scenkonsten och kulturens hot och möjligheter filtrerat genom trettiofyra år som chef och regissör vid två stora teatrar och ett operahus. Om resan från en bakgård i Majorna till de stora scenerna i Malmö och Göteborg och hur det personliga har format  hans syn på chefskapets utmaningar och den svenska teatern. </p><p></p><p>Ronnie Hallgren, regissör, är född 1948. Han har varit VD, teaterchef och konstnärlig ledare i trettiofyra år. Under fem år verkade han som professor i scenisk gestaltning vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. 1993 var han gästprofessor vid Iowa University, USA. <i>Slutspel</i> är hans debut som författare.</p>

I Handlingarnas sken utforskar dramatikern Annika Nyman en litterär slitning i dramatiskt skrivande. På vilka sätt kan en pjästext innesluta litterärt gestaltande världar i de dramatiska handlingar som varje uttalad replik utgör? Det är en vandring genom teori och filosofi, via närgångna läsningar av författare som Anton Tjechov, Elfriede Jelinek och Virginia Woolf, in i Annika Nymans egna författarskap och de två dramatiska verk som här presenteras i sin helhet: Sysslolösa unga män med tillgång till vapen och Jag är Jago. Omslagsbild: Hanna Sjöstrand